God Jul!

Dikt på franska

I Belgien finns en liten poesitidskrift som heter Microbe. I sitt senaste nummer har de översatt två av mina dikter till franska. Den ena handlar om en fika på Café Merci på Hornsgatan och kan läsas om ni klickar på länken i kommentarsfältet. Hajjar inte att länka riktigt...

Den engelska versionen av den dikten kommer strax i aggressivebehaviour #2, en antologi med dikter utgiven av Compulsive Press & Bottle of Smoke Press (Canada & USA).

Norwegian Wood eller Maria besöker biblioteket

Det här är den tredje boken av Haruki Murakami som jag läser i en följd. Jag började med Kafka på Stranden, kunde inte lägga ifrån mig den, en otrolig berättelse - en blandning av verklighet och dröm. En touch av Paul Auster, Bulgakovs Mästaren & Margarita och John Fowles The Magus men kanske mycket bättre än alla dessa. En underbar skröna, personlig och känslig. I morse läste jag ut Fågeln Som Vrider Upp Världen, en 700 sidors pocket som jag hade med mig på resan till Peleponnessos; jag läste den på hotellet istället för siesta, på stranden och på båten. Så fort jag var klar tog jag fram en ny Murakami, jag fick den av Maria, en god vän som försökt läsa boken men som aldrig kommit in i den utan hade gett upp. Det var lite förvånande eftersom vi brukar ha samma smak för böcker och Murakami är lättläst, trots alla intriger och drömblandade berättelser. Jag började läsa Norwegian Wood, boken som 1987 gjorde Murakami så känd och uppmärksammad i Japan att han inte stod ut, han flyttade och återvände inte förrän 1995. Efter några sidor var jag inne i hans värld igen, denna gång är blandningen mellan dröm och verklighet inte så markant, i alla fall inte efter de första femtio sidorna. Jag tittar i Marias bok samtidigt som jag läser och jag behöver inte ha privatdetektiven Ushikawas talang för att lista ut vad Maria gjorde för fel. Min undersökning av den begagnade boken visar ett första hundöra redan på sidan sju, mitt i ett långt beskrivande stycke. Nästa hundöra finns på sidan femton, också detta utan någon vettig plats för avbrott eller vila. Redan på sidan tjugo dyker så nästa avbrott upp, ett rejält hundöra, kanske vikt mer än en gång. Här hade något viktigt hänt och mycket riktigt fanns ett nytt hundöra redan på nästa sida, sidan tjugoett. Jag såg framför mig hur Maria tagit fram boken när hon kröp ner i sängen, hur hon irriterat vände sig bort från den snarkande maken och började bläddra i boken, efter några sidor föll ögonlocken ner och hon hade svårt att följa texten, hon vaknade till av att hon själv snarkade lätt, och hon lyckades vika ett klumpigt hundöra i boken. På morgonen mindes hon svagt en dröm hon haft. Hon hade drömt om ett bibliotek som låg längst ned i en uttorkad brunn på en granntomt och hur hon klättrat ned med hjälp av en skranglig repstege bara för att finna en enda bok i bibliotekets hyllor, 20 meter ned i brunnen. När hon äntligen lyckats klättra upp för repstegen, med boken under armen, var hon så utmattad att hon stupade i säng och när hon försökte läsa några sidor så var hon så trött att hon somnade till men väckte sig själv då hon tappade den tunga boken i ansiktet och slog upp ett stort jack i ögonbrynet. På morgonen kände hon sig öm i ansiktet. Bredvid henne i sängen låg boken Norwegian Wood av Haruki Murakami, knölig och sönderläst, med blodfläckar på omslaget. Maria bestämde sig för att gå upp och titta sig själv i spegeln, kan hon ha tappat boken i ansiktet på natten, det verkade märkligt. När hon satte ner fötterna såg hon en cykelhjälm på golvet, en skinande blank cykelhjälm; precis en sådan som hon hade funderat på att köpa men ångrat sig eftersom hon inte hade hittat någon som matchade färgen på hennes kappa. Varför låg den hjälmen här? Hon klev över den, gick ut i hallen och ställde sig framför den stora spegeln. Där blev hon stående och hon märkte inte att telefonen ringde inne i köket. Som den gjort hela morgonen.

Webmagasin: Turntable & Blue Light

Jag är inget vidare på att uppdatera den här bloggen men en dag
kanske det börjar hända nåt här, vem vet.

Jag har nu en sida med dikter och akvareller på ett
amerikanskt webmagasin som heter Turntable & Blue Light,
kolla gärna. Klicka på rubriken ovan eller gå till
www.turntablebluelight.com/

Jag uppdaterar löpande min vanliga hemsida, kolla där
om ni vill se målningar och dikter.
www.henrydenander.com

Mors
---Henry

Teckning #2

Vad ska man säga? Jag tycker i alla fall att den här är kul...

Teckningar

Jag hittade ett gäng med 15 år gamla teckningar, typ skämtsamma..., de flesta kretsar kring min kompis Yngve. Eftersom han just har flyttat till Hollywood, och jag hyllar honom med en dikt på min hemsida www.henrydenander.com, så tar jag tillfället i akt att lägga ut några teckningar här. Här är en som handlar om hälsosam kost.

Dikter och självdeklarationer

Dikter & självdeklarationer


På 66:ans buss
på väg hem från kontoret,
skrev jag ett utkast till en dikt
på baksidan av en deklarationsblankett.

Jag har jobbat med deklarationer åt mina klienter
i två månader och snart har jag gjort fler än hundra.

En kompis berättade om några kända poeter som
hade vanliga jobb men som skrev dikter på sin lediga tid.

William Carlos Williams var läkare och skrev
dikter på baksidan av receptblock medan han väntade på
nästa patient.

Wallace Stephens arbetade på ett försäkringsbolag och
var vice VD när han slutade.

TS Eliot var lärare och banktjänsteman innan han
började jobba på ett bokförlag.

På baksidan av deklarationsblanketten skrev jag en dikt
om en klient och en förhandling som jag avslutat och
hur förbannad jag blev när den andra parten försökte
lura mig och min klient.

Jag vet att Eliot och Stephens aldrig skrev om sina vanliga
jobb men William Carlos Williams skrev dikter och noveller
om sina patienter och deras problem.

Och han kunde kalla sig poet och doktor
på samma gång.

Är det möjligt att vara poet och revisor samtidigt?

Det beror säkert mer på dikterna
än på typen av jobb.





Publicerad år 2002 i "I Know What She Will Say", Bottle of Smoke Press, USA.