Subhankar Das

Min kompis Subhankar Das är i Stockholm, han kommer från Calkutta (numer Kolkata) i Indien. Han har publicerat 14 diktböcker på bengali.

Han har översatt Allen Ginsberg's poesi till bengaliska. Han äger och driver en bokaffär. Hans verk finns representerade i Graffiti Kolkata Broadside, Mad Swirl, Danse Macabre, Caper Journal, Leaf Garden etc.

Ikväll torsdagen den 18.e november kl. 18.00 - 20.00
framträder han på PoesiOnStage/Biblioteket Plattan, Kulturhuset med fotografier, film och poesi.

Här är en länk till Tidningen Kulturen (Post Scriptum), som publicerat några av hans dikter, i översättning av Boel Schenlaer och mig.

http://tidningenkulturen.se/post-scriptum/7685-dikter-av-subhankar-das

Janne Halldoff

Hittade en skiss i en gammal anteckningbok, Baren 1992 tror jag det står.

 

Snooker

Jag kollade mycket från Snooker-VM på Eurosport, perfekt TV-sport...rätt spännande också. Jag snackade med en kompis som också kollat men han verkade, otroligt nog, mest intresserad av den kvinnliga domaren som dömde en del av semifinalerna. Hmmm. Så jag ritade den här till min kompis, kanske blir han glad. Vem vet?

en blog för Mail Art

i terapeutiskt syfte har jag startat ännu en blog, för Mail Art. Jag kommer att lägga upp det jag skickar ut och det som kommer till mig. Plus lite av det jag sparat från mitten av 80-talet (redan då var jag en kuf).
Länken är HankDmailArt.blogger.com

min bästa ordvits?

i alla fall tyckte Dagens Nyheter att den var tillräckligt bra (dålig?) för att publicera på Namn & Nytt härom veckan. Kanske deras rubriksättning avslöjar vad de egentligen tyckte?

 

Mr Blue och Edvard Pomander dricker kaffe på RoLoi Café

Jag bjuder på en kall soda, säger Blue och vinkar på den uppmärksamme servitören.

- Det är ett bra ställe det här, säger Pomander.

- Du vet att det är just här som Katsikas Grocery Store låg förr i tiden? säger Blue.

- Är det sant!? utbrister Pomander. Jag hade fått för mig att den affären låg i den andra änden av hamnen. Det var ju ett verkligt hangout på femtio- och sextiotalet. Jag läste en biografi över George Johnston och Charmian Clift, de verkade tillbringa mycket tid längst in i den lokalen, där affären på något märkligt sätt övergick till att bli en bar.

- Leonard Cohen och Marianne Jensen hängde alltid där, säger Blue. Jag har läst om det flera gånger - bröderna Katsikas affär var en central punkt för alla författare och konstnärer för fyrtio-femtio år sedan. Göran Tunström, svensken som fick nobelpriset i litteratur, hängde också i den baren i slutet på femtiotalet.

- Perfekt, säger Pomander. Det var den sista pusselbiten för mig. Jag har funderat på att ha en fast punkt på ett café här nere i hamnen, dit jag går varje dag för att öppna min post. Och där mina vänner vet att jag finns i en timme eller så, från klockan ett varje eftermiddag. Som ett kontor ungefär, dit folk kan lämna meddelanden och post. Så hade jag ett tag på Operabaren i Stockholm. RoLoi Café blir mitt kontor i fortsättningen, från och med nu är det officiellt. Du är den förste som får veta det. Jag håller ställningarna på bröderna Katsikas gamla bar!

- Och förresten, fortsätter Pomander, Tunström var svensk men tyvärr fick han aldrig nobelpriset. Det är svårt för svenskar att få nobelpris.

- Tur att man är grek, säger Blue.

Dikt: Liv och död på bowlingbanan

Liv och död på bowlingbanan


Jag hade inte bowlat på över
tjugo år men jag brukade vara
riktigt bra och min fru och min
son övertalade mig att pröva
igen och efter mina tre första
strikar så blev jag övermodig
och gjorde ett misstag så jag
stukade ett finger så illa att jag
inte kunde fortsätta spela.

Tre veckor senare är mitt
långfinger fortfarande blått
och svullet och jag fick lov att
röntga det för att se om det var
brutet.

När jag satt i väntrummet på
sjukhuset så insåg jag att detta
var priset jag måste betala för
att jag försökte spela skjortan av
min sjuårige son och hans
mamma på hennes födelsedag.

Publicerad år 2002 i "I Know What She Will Say", Bottle of Smoke Press, USA.