Mr Blue och Edvard Pomander dricker kaffe på RoLoi Café

Jag bjuder på en kall soda, säger Blue och vinkar på den uppmärksamme servitören.

- Det är ett bra ställe det här, säger Pomander.

- Du vet att det är just här som Katsikas Grocery Store låg förr i tiden? säger Blue.

- Är det sant!? utbrister Pomander. Jag hade fått för mig att den affären låg i den andra änden av hamnen. Det var ju ett verkligt hangout på femtio- och sextiotalet. Jag läste en biografi över George Johnston och Charmian Clift, de verkade tillbringa mycket tid längst in i den lokalen, där affären på något märkligt sätt övergick till att bli en bar.

- Leonard Cohen och Marianne Jensen hängde alltid där, säger Blue. Jag har läst om det flera gånger - bröderna Katsikas affär var en central punkt för alla författare och konstnärer för fyrtio-femtio år sedan. Göran Tunström, svensken som fick nobelpriset i litteratur, hängde också i den baren i slutet på femtiotalet.

- Perfekt, säger Pomander. Det var den sista pusselbiten för mig. Jag har funderat på att ha en fast punkt på ett café här nere i hamnen, dit jag går varje dag för att öppna min post. Och där mina vänner vet att jag finns i en timme eller så, från klockan ett varje eftermiddag. Som ett kontor ungefär, dit folk kan lämna meddelanden och post. Så hade jag ett tag på Operabaren i Stockholm. RoLoi Café blir mitt kontor i fortsättningen, från och med nu är det officiellt. Du är den förste som får veta det. Jag håller ställningarna på bröderna Katsikas gamla bar!

- Och förresten, fortsätter Pomander, Tunström var svensk men tyvärr fick han aldrig nobelpriset. Det är svårt för svenskar att få nobelpris.

- Tur att man är grek, säger Blue.